Kvarnarna i Aleglo

Kvarnarna i Aleglo
Far man vidare genom Loftahammars samhälle, ut till den lilla klungbyn Aleglo kan man se två fina kvarnar. I Aleglo låg tidigt, redan vid 1800-talets början, en väderkvarn. Denna ägdes av kontrollör Rydström och bonden Anders Persson. Herrarna var inte helt goda vänner och Persson bröt sig därför ur gemenskapen och byggde sig en ny och större kvarn år 1851. Det kunde inte kontrollör Rydström tåla utan år 1864 lät han riva sin kvarn och byggde en ännu större och finare kvarn än Anders Perssons. En viss konkurrens fortsatte att råda mellan de båda kvarnarna och så småningom, någon gång på 1880-talet, såldes den mindre kvarnen till mjölnaren Carl Johan Carlsson.

Carl Johan brukade den lilla kvarnen fram till sin död 1925. Sonen Carl Adolf ärvde då kvarnen, men 1932 köpte han den stora kvarnen, som ansågs mala bättre än den lilla. Adolf tog bort kvarnens trasiga vingar och satte in en råoljemotor.
1937 kom ljuset till Loftahammar och kvarnen i Aleglo drevs därefter med elkraft. Kvarnverket hade två motorer på tillsammans 30 hk som drev två par stenar, valsstol och rensverk. Driften i kvarnen pågick fram till 1967, och många små pojkar i Aleglo som idag är äldre, kloka män, minns sin barndoms upplevelser vid kvarnen. Tage Stenhammar berättade en gång hur han och hans kompisar brukade hjälpa till att lasta av säckar som kom till kvarnen, fästa dem i linbanan som hissade in dem i kvarnen.
"Ibland när mjölnaren inte såg på passade vi på att hissa upp varandra i linorna istället för säckarna."
I nästan 20 år stod sedan den stora kvarnen tom och öde, men så dök byggmästare Kalle Wessman upp. Han såg kvarnens möjligheter, men inte till att mala mjöl, utan som en originell bostad. Kalle har nu byggt om och inrett hela kvarnen till ett hem med den förmodligen mest magnifika utsikten i hela Tjustbygden.
1947 fick dock Loftahammars Hembygdsförening köpa den lilla kvarnen för den anspråkslösa summan av 500 kronor. Sedan 1948 har Hembygdsföreningen arbetat på att putsa upp kvarnen, renoverat och reparerat så att väderkvarnens alla funktioner nu är i gott skick. Idag kan man besöka kvarnen, som sommartid hålls öppen alla helger, och kanske ha turen att bli guidad av någon i Hembygdsföreningen.
Inuti kvarnen kan man följa hela proceduren, med inhissandet av säckar, kvarnstenarnas funktion, allt i perfekt skick. På första våningen visar man till och med några gamla handkvarnar från förr. På andra våningen kan man se hur själva malningsproceduren gick till. Där finns tre par mejselhuggna stenar som drivs av kraften från de roterande vingarna. Via stora träkugghjul av oxelträ drivs stenarna runt från "trellan" via "trellenålen".
I ett hörn står fortfarande "mal-tullen". I maltullen hällde mjölnaren ner sin taxa för att mala. Tre kappe mjöl för att mala 100 kg vete och en och en halv kappe för fodersäd (1 kappe = 4,58 liter).
På tredje våningen finns hissanordningen för säckarna och längst upp på fjärde våningen finns det stora kronhjulet. Vingarna med den stora axeln, vingstocken, väger cirka 2,5 ton, och när vinden driver runt vingarna sker en utväxling som gör att kvarnstenarnas hastighet blir 8 gånger större.
Utanför kvarnkammaren sitter fortfarande 1918 års förmalningstaxa. Istället för 1 kappe mjöl för malningen debiterar mjölnaren 3 kronor för 100 kg malet vete. Bröt mjölnaren mot förmalningstaxan, blev han straffad med böter.
Loftahammars Hembygdsförening har verkligen förvaltat sitt pund väl. Ett stycke välputsad kulturhistoria som borde kunna intressera gammal som ung. Kvarnen i Aleglo, en rest från väderkvarnarnas storhetstid, är väl värd ett besök.

Utdrag ur deras bok "Förtjust i Tjust"
ISBN 91-630-4344-0
(Kan bla. köpas hos Tjustgalleriet i Västervik; Strömsgatan 7)